Lawati OpenAI

Wednesday, 1 July 2015

Ain't Complaining.

Mukadimah entry . Dengan Nama Allah Yang Maha Pengasih Lagi Maha Penyayang.

Ohh well, how’s life? Uhuk. Never feel better. Ishh, baguih sangat la tanya sendiri jawab sendiri.
First July of two thousand fifteen. Urgh, terasa ketuaan diri menyerlah. Rasa macam baru semalam habis paper UPSR. Could you imagine, 2005 was ten years back then. Fuhh dasyat betoi masa sekarang kan. Okay takpa. For entry on this 1436 Ramadhan let me begin with cerita yang patik rasa, I have to post this because this kind of story has such a sentimental value. Untuk saya, hewhew.

Actually, cerita yang patik nak share ni pasal my first year on degree life. 23rd of June, last paper of second semester. Habis ja paper last tu rasa lega la sebab dah selesai ijazah tahun pertama . But deep down in my heart, kinda feel like there’s a hole which doesn’t completely covered. Lebih kurang macam tu la. Macam tak puas. I do enjoy my first year life but maybe I’m not serious bout that. Study masa nak dekat exam ja. Tak serious langsung. Macam mana nak dapat first class degree. Kalau setakat usaha yang macam tu second class upper pun belum tentu boleh achieved. Full of remorse. Currently, feel that kind of feeling. Result bulan depan, as predicted. Mesti teruk punya. Orang first year degree mesti score 4 flat, patik ni haa. Terhegeh-hegeh buat apa taktau. Nak kata join MPP ka, events yang havoc dak pun. Haha, dok buat kalut ada. Aiyoh. It’s okay Waheeda. Take this for your lesson. Second year nanti pulun habis. InshaaAllah, Allah will always be there for you. Allah knows you better than you do.

Settle pasal story tu, now. Nak share pasal APEX University ni haa. Patik sedang berdukacita sebab tak dapt desa. Padahal aku berusaha la jugak kutip myCSD tu. Takdak rezeki aku nak stay desa next sidang. Nak cari tempat penginapan ni rumit la sikit. Wuu, guna word rumit. Haha! Guess what, till now I didn’t find any house or room yet. Perhaps, I’ll be looking for a tent. Berkhemah la patik kat situ. Takkan nak usung istana kot. It really doesn’t make sense. Fuhh, survey houses kat area penang ni. Harga ,mashaAllah. Cekik darah sungguh. Budget patik berapa sen la sangat. Wuwuwu T.T
Dengan berbekalkan semangat nak belajar sungguh-sungguh next sidang, ( ayat semangat gila >^<) plus semangat lonerpatik ni haa. Harap dapat la tempat yang proper dengan murah. Ohok. Wahai makhluk sekelian alam. Tahukah anda, for being a loner in your life, it is the best damn thing that you can feel. Just imagined, nak pi mana pun takdak orang ikut.
So, it won’t be something like:

Whda: aku nak pi QB sat
Person: nak ikut.
Whda: err jom!
Person: aku nak beli barang sat, pastu kita pi makan MFM. Dah lama aku tak makan, then singgah popular beli novel yang cerita dia ada kat tv3 tu pastu bla..bla..bla..
Whda: okay weh jom pi! Duit minyak aku Najib support. Muahahah!!

Haa, sangat la tak suka benda ni berlaku. I admit that we have to make friends with others but lately rasa macam malas sangat. Just prefer sorang and rasa heaven gila. Trust me, do try be such a loner people. Hehe. Hello Waheeda, dah loner tu tak payah la ajak orang lain. Just stay and never grow up.

Sekian untuk kali ini ye tuan-tuan dan puan-puan. Patik nak pi mandi. Terasa kebusukan dan kerimasan yang terserlah. Haha! Okay. Tata. Titi. Tutu. Assalamualaikum!! J

     

No comments:

Post a Comment