Mukadimah entry . Dengan Nama Allah Yang Maha Pengasih Lagi
Maha Penyayang.
Ohh well, how’s life? Uhuk. Never feel better. Ishh, baguih
sangat la tanya sendiri jawab sendiri.
First July of two thousand fifteen. Urgh, terasa ketuaan
diri menyerlah. Rasa macam baru semalam habis paper UPSR. Could you imagine,
2005 was ten years back then. Fuhh dasyat betoi masa sekarang kan. Okay takpa. For
entry on this 1436 Ramadhan let me begin with cerita yang patik rasa, I have to
post this because this kind of story has such a sentimental value. Untuk saya,
hewhew.
Actually, cerita yang patik nak share ni pasal my first year
on degree life. 23rd of June, last paper of second semester. Habis ja
paper last tu rasa lega la sebab dah selesai ijazah tahun pertama . But deep down
in my heart, kinda feel like there’s a hole which doesn’t completely covered. Lebih
kurang macam tu la. Macam tak puas. I do enjoy my first year life but maybe I’m
not serious bout that. Study masa nak dekat exam ja. Tak serious langsung. Macam
mana nak dapat first class degree. Kalau setakat usaha yang macam tu second
class upper pun belum tentu boleh achieved. Full of remorse. Currently, feel
that kind of feeling. Result bulan depan, as predicted. Mesti teruk punya. Orang
first year degree mesti score 4 flat, patik ni haa. Terhegeh-hegeh buat apa
taktau. Nak kata join MPP ka, events yang havoc dak pun. Haha, dok buat kalut
ada. Aiyoh. It’s okay Waheeda. Take this for your lesson. Second year nanti
pulun habis. InshaaAllah, Allah will always be there for you. Allah knows you
better than you do.
Settle pasal story tu, now. Nak share pasal APEX University
ni haa. Patik sedang berdukacita sebab tak dapt desa. Padahal aku berusaha la
jugak kutip myCSD tu. Takdak rezeki aku nak stay desa next sidang. Nak cari
tempat penginapan ni rumit la sikit. Wuu, guna word rumit. Haha! Guess what,
till now I didn’t find any house or room yet. Perhaps, I’ll be looking for a
tent. Berkhemah la patik kat situ. Takkan nak usung istana kot. It really doesn’t
make sense. Fuhh, survey houses kat area penang ni. Harga ,mashaAllah. Cekik darah
sungguh. Budget patik berapa sen la sangat. Wuwuwu T.T
Dengan berbekalkan semangat nak belajar sungguh-sungguh next
sidang, ( ayat semangat gila >^<) plus semangat lonerpatik ni haa. Harap dapat
la tempat yang proper dengan murah. Ohok. Wahai makhluk sekelian alam. Tahukah anda,
for being a loner in your life, it is the best damn thing that you can feel. Just
imagined, nak pi mana pun takdak orang ikut.
So, it won’t be something like:
Whda: aku nak pi QB sat
Person: nak ikut.
Whda: err jom!
Person: aku nak beli barang sat, pastu kita pi makan MFM. Dah
lama aku tak makan, then singgah popular beli novel yang cerita dia ada kat tv3
tu pastu bla..bla..bla..
Whda: okay weh jom pi! Duit minyak aku Najib support. Muahahah!!
Haa, sangat la tak suka benda ni berlaku. I admit that we
have to make friends with others but lately rasa macam malas sangat. Just prefer
sorang and rasa heaven gila. Trust me, do try be such a loner people. Hehe. Hello
Waheeda, dah loner tu tak payah la ajak orang lain. Just stay and never grow
up.
Sekian untuk kali ini ye tuan-tuan dan puan-puan. Patik nak
pi mandi. Terasa kebusukan dan kerimasan yang terserlah. Haha! Okay. Tata. Titi.
Tutu. Assalamualaikum!! J
No comments:
Post a Comment