Lawati OpenAI

Thursday, 31 March 2016

Sekolah Menengah Pendidikan Khas Persekutuan Pulau Pinang. Great Experience.

Assalamualaikum semua. Waheeda in the house. Sesiapa yang bukak entry ni terima kasih la noh. Patik sangat menghargai even apa yang aku tulis ni banyak merapu. Hehe. Boleh pulak time macam ni ada mood nak menulis padahal assignments belambak kot. Takapalah. Abaikan dulu. Nanti kita buat la. Muahaha.

To be honest teringin nak buat macam journal on journey to be a educator. Tapi macam tak mampu. Cukuplah benda-benda merapu macam ni. Boleh jugak nanti time tua-tua nanti. Bukak balik baca benda-benda yang aku mengarut ni.

Okay! Nak cerita ni pasai last weekend on 25th March 2016. I had a trip to SMPKP. Well, sangat-sangat menghiburkan walaupun macam caca marba dok jadi fasilitator kat sana. Zero basic on sign language. Ohh wait, takdak la zero sangat. Ada la dalam beberapa percent knowledge tu.
Apa tu SMPKP, alaa. SEKOLAH MENENGAH PENDIDIKAN KHAS PERSEKUTUAN PULAU PINANG. Those who are deaf and cannot speak. Their voices won’t come out, then they would placed here. Thanks to Kak Maizarith, Dr Aznan and Naufal to give such an opportunity for me to gain experience on becoming a booster for them to motivate themselves. Their self-esteem are too low to the earth, as they are realized that they are different.

RINDU LAH WEHH 

3 hari 2 malam di SMPKP. ZERO TO HERO PROGRAMME. Participated by 40 students.
Mula-mula tu hari Jumaat. Semua macam malu-malu ja nak kenal-kenal. Kami yang fasi ni lagi la malu nak cakap kena pakai sign language pun terhegeh-hegeh. Tapi anggap ja lah ni sebagai cabaran kan, sebab nanti pun kena hadap jugak benda ni.

Petang tu sampai malam kami main ja. Tapi main tu ada objektif dia la. Takdak la main kosong ja tak dapat apa. Lama-lama duduk dengan pelajar-pelajar rasa macam dah boleh masuk. Confidence on sign language usage keep increasing time to time. Well that’s good. Malam tu tidur sana. Nunite~
Esok pulak, kami serbu USM. Ya lahh. Cakap nak motivate depa kan. Kena la bawak pi Universiti. Bawak jalan-jalan. Pi library, tengok dewan kuliah. Then we invited Bro Basri as motivator to motivate them to become somebody in future even they are different.

DK Z - SEMANGAT BETOI MUKA

IT'S A WRAP! THE END OF EXPLORACE



Lepas talk by Bro Basri, kami main lagi! this time explorace on the track. Bring it on! Hahah. Sangat la bersemangat depa main. We played along Tasik Fajar and they really enjoyed themselves.
Dah penat semua, Kak Mai as a wrapper, has conclude the activities that had been done. J
Bertolak balik SMPKP, siap-siap semua kumpul di dewan untuk preparation closing ceremony for tomorrow. Wuuu. Sedih nak balik dah. So we decided to present a choir. Gemuruh and Keluang Man had been choose for the songs. Practice and practice, they made it. Sangat la firm depa punya sign. Impressive! Next semua tidur.


The next day, ESCAPE PARK!!!!
Too exciting, tiring, and interesting! Rasa macam tak mau balik pun ada, sangat best main dengan budak-budak tu. Yang paling best masuk FREE! Hehe.
NYANYI NYANYI - GEMPAK WEHH
Went back to SMPKP at 3 pm.
ESCAPE, AKU PUN NYEBOK GAK :P


Majlis penutup, Dr Nan datang. Lepas bagi hadiah semua, ucapan, persembahan yang sangat gempak. Fasi pulak kena perform. Alaa, buat sign lagu Menara Ilmu ja pun. Tapi stil terhegeh-hegeh jugak hahah. Well, a great experience though.

Part sedih yang last tu la. Nangis-nangis sebab nak balik dah. Seriously sangat sedih, especially those group yang aku jaga. Dekat escape, masa game, masa tidur. So no comment on this part.
So,  apa yang aku nak share kat sini. They are too special. One word, rindu.

SMPKP - RINDU SAYANG SEMUA <3